24 FEBRUARI 10:00 SKRIBENT: SARA ULRIKA HOLMGREN
Veteranen Bibbi Lind, 79, är en av 101 anmälda löpare till Veteran-SM under Göteborgsvarvets Marathon 3 september. Över distansen har Bibbi svenskt veteranrekord i K65-70- och 75. Och för fjorton år sedan vann hon dessutom New York Marathon K65 med resultatet 3.29.59. Däremot är det flera mil mellan rekorden, resultatet enskilt och det som driver henne framåt. -Jag har aldrig tänkt att “nu måste jag springa så här fort för att få det”. Utan jag har ju bara sprungit och så har det blivit, säger Bibbi.
Bibbi öppnar dörren till Solvikingarnas stuga i Skatås och hälsar med ett lagom fast handslag. Göteborg Friidrott träffar henne vid niotiden en onsdagsmorgon när det än så länge bara är hon i stugan.
-Ja, alla som är 65+ och daglediga kommer på onsdagar klockan tio, säger Bibbi och nickar lätt med ett leende vid mungipan.
-Man måste ju ha någon aktivitet, något att göra. Annars tänker jag för mycket, säger Bibbi.
Sedan hösten 2022 har hon konstaterat hjärtarytmi som tvingar henne att vara idel öra med andetag och puls.
-När jag anmälde mig 2019 hade jag inte en tanke på att jag inte skulle orka.
-Det började i höstas faktiskt. Att jag märkte att jag blev trött när jag sprang i Änggården.
-Men och det kan man ju bli, säger Bibbi. Så jag tänkte inte mer på det. Men så sprang jag dagen därpå och kände “Nej, men det här är inte rätt”.
-Och så tittade jag på min klocka. “Men gud vilken dålig klocka”, som visade alldeles för snabb puls.
-Jag måste köpa en ny. Det var det första jag tänkte. Och då är jag ändå läkare, skrattar Bibbi.
-Det var då som jag upptäckte det. Det hindrar mig inte från att träna men jag måste lyssna in kroppen mer. Blir jag väldigt andfådd då går det för fort, säger Bibbi som ibland försökt räkna andetagen.
– Men då har jag ju kommit av mig!, skrattar Bibbi. Men då vet man lite hur det känns.
“Jag har sprungit fort när jag känt för det och sprungit sakta när jag känt för det”
Löpningen har haft ett självklart utrymme för Bibbi från när hon “var en bit över 30”.
-Men jag har ju inte varit med… (en förening). Eller jo, jag var på faktiskt i ÖIS (Örgryte IS Friidrott) på 70-talet lite kort när min äldsta dotter var med.
-Det var ju så jätteroligt!, säger Bibbi och lyser upp.
-Det var precis i början när jag hade börjat träna och då tränade jag så hårt att jag fick en stressfraktur, säger Bibbi och lägger handen mot smalbenet.
-Det är väl den enda gången jag har haft en överbelastning överhuvudtaget. Efter det så har jag sprungit väldigt ofta själv och sprungit när jag haft tid. Jag har sprungit fort när jag känt för det och sprungit sakta när jag känt för det, säger Bibbi
2009 reste hon till ett av världens största lopp, New York Marathon.
– Det var inte så jag åkte dit för att vinna min åldersklass (K65), för jag hade ju ingen aning om vilka som sprang. Men jag visste att jag orkar mycket och jag tyckte det var ett fantastiskt roligt lopp, säger Bibbi som här sprang på 3.29.59 på den bana som likt Göteborgsvarvets innehåller både backar och broar.
-Det tyckte jag var så jätteroligt för jag ville ju komma under 3.30. Det hade jag som mål och det är ju 5-minuters fart, säger Bibbi.
Och när Bibbi väl går igenom listan för att se vilka som sprang upptäcker hon att hon låg på andraplats i sin åldersklass.
-Va, tänkte jag! Tvåa! Hur kan jag vara tvåa? Och så var det någon som var 5 minuter före!
-Men då skrev jag och frågade vem det var. Och då var det ju en man! Det tyckte jag var roligt. Så då blev jag 1a, berättar Bibbi.
Kanske att hennes genuina uttryck och grundade öppenhet faktiskt också är en styrka?
Kanske finns där en liten tävlingsdjävul ändå?
-Oh ja, det finns nog inte så lite. Det finns nog ganska mycket men jag försöker inte ha det som ett mål.
-Nä, för det.. det…har jag inte, säger Bibbi och funderar.
Även om resultat inte är en enskild drivkraft är tävlingar för Bibbi värdefull stimulans.
Den 3 september springer hon (nu K75) Jubileumsmaran med målet för sig själv och gentemot hjärtat, att genomföra loppet.
-Att göra det, kan vara en väldigt härlig känsla. Man måste sänka ribban. Tiden får inte vara den dominerande. Eller jo, det är klart, repet säger ju att man måste ha en viss maxtid för att komma runt, skrattar Bibbi.
-Så även om det inte kanske går som jag hoppats på, att jag skulle orka springa mestadels, så får jag vara glad att jag orkar genomföra det.
Göteborgsvarvet Marathon är två relativt bakvända Göteborgsvarv.
-Ja, jag har kollat bansträckningen, säger Bibbi
-Det ska bli roligt! En utmaning och något som är lite unikt och i hemstaden. Och det är bra att det är i september, för luften är så himla bra!
“Ja, det går fort mellan onsdagarna”, säger en annan Solviking som just kommit till stugan.
Vid 09.54 kommer sista man, snörar fast hunden Maja utanför stugan och går in för att byta om.
Onsdagsträningen har nu samlat sex stycken löpare för ett varv runt “Skatås-åttan”.
“Du, jag var ju där på Fysiken “, säger en solviking och vänder sig frågande mot Bibbi som är pensionerad läkare. “De sa att jag hade artros i knät”, säger han och rör underbenet fram och tillbaka.
“Vad får du göra för övningar då?”, frågar en annan.
“Jag har en skivstång hemma, jag kanske ska börja med det, säger han och gör knäböj i luften.
-Jag förstår alla som har lite problem. Att man tänker “vågar jag springa?”. Men jag tänker att jag vill springa så länge jag kan, berättar Bibbi. Det kanske är lite mycket att säga att jag springer, men jag promenad-joggar, jag går några meter när pulsen går upp. Idag verkar hjärtat vara bra. Kroppen känns som den brukar kännas, säger Bibbi och ger sig iväg med gruppen på ytterligare en onsdagsträning.
För att anmäla dig till Jubileumsmaran 3 september, klicka här!
För Bansträckningen, klicka här!
Fakta Bibbi Lind
Född: 1944
Förening: Solvikingarna
Uppvuxen i Kinna, bor i Göteborg.
Veteranrekord 10km väg – maraton i K65-70-75.
För samLAD veteranstatistik, klicka här!
