Skribent: Elwira Ripsweden

Det är torsdag eftermiddag i Friidrottens Hus och Ullevi FKs barngrupper ska snart dra i gång.
En som för många år sedan började sin karriär i just en av de barngrupperna är Ellen Ekholm. Och om en dryg timme ska hon själv träna, precis som hon gjort så många torsdagar tidigare. Men innan hon joggar i gång kroppen möts vi i ett samtal om hur hennes kärlek till friidrotten började, när livet kommer emellan och hennes fina friidrottssommar 2023.

Idag är hon 27 år gammal och har hittills haft en karriär som höjdhopperska som bland annat innefattat fyra och ett halvt år på University of Kentucky i USA och SM-guld.
 
– Jag började på Ullevis friidrottsskola, typ 2004 eller 2006, och var med på alla veckor. Min mamma anmälde mig till en och sedan ville jag bara fortsätta, säger Ellen.

– En av tränarna i Ullevi såg att jag var med hela tiden och frågade min mamma om jag var hennes dotter. Hon sa jag och då frågade han om jag ville börja på friidrott.

Idrotten kom väldigt naturligt för Ellen. Hon har alltid haft många bollar i luften och testat allt från pingis till dans.

 – Jag spelade handboll ganska länge, tills jag gick i sexan. Sen fick man välja. Handbollen gick upp till tre dagar och friidrotten gick upp till tre dagar, och det var alltid samma dagar. Då valde jag friidrotten, berättar Ellen.

Åren gick och Ellen tränade och tävlade kontinuerligt. Hon deltog i GM, USM och JSM men det blev inte någon medaljskörd i riktigt ung ålder. “Jag var en ganska late bloomer”, menar Ellen.
 
– Det har inte alltid varit så att det har gått bra. Det släppte lite senare och jag tog USM- och JSM-medaljer.

IJSM Sätra 2014, 1 Sofia Linde 95 Täby IS 1.80 2 Emma Stenlöf 96 Västerås FK 1.75 3 Ellen Ekholm 96 Ullevi FK 1.73 PB

Framgångar och motgångar – på banan och utanför

Året är 2015 när Ellen får sitt riktiga genomslag på JEM i Eskilstuna. Kvalgränsen för kvinnornas höjdhopp låg på 1.80. Ellen hade som mål att ta den gränsen och visa att hon var stabil på höjden. Sagt och gjort hoppade hon över 1.80 flera gånger den sommaren vilket resulterade i att hon blev uttagen till juniormästerskapet.

Ellen Ekholm, Ullevi FK, höjdhopp på Ryavallen i Borås när hon tog kvalgränsen till JEM 2015. Foto: Deca Text & Bild

 Och när Ellen kommer till tävlingen är hon rankad bland de sista.
 
– Målet var att kvala och ta mig till finalen. Och lära mig att ha kul. Många kanske kände att det var tråkigt att det var i Eskilstuna och att man inte skulle få åka någonstans.

Men att mästerskapet gick i Eskilstuna var inget som Ellen hade något emot. Hon berättar att truppen åkte på pre camp i Falun och att stämningen var på topp. Det går inte att undvika leendet som sprider sig när hon tänker tillbaka på upplevelsen.
 
– Jag minns en gång när vi gick mitt på torget och alla på restaurangerna reste sig upp och applåderade. Alla vi 18–19 åringar undrade var det här var. Så här blir det ju inte utomlands, säger Ellen.
 
I finalen hoppade Ellen till sig ett personligt rekord på 1.83 och belönades med en bronsmedalj. Men det gångna året hade varit ett turbulent år, vilket gjorde att hon inte hade några större förväntningar på sig. I februari 2015, samma år som Ellens genombrott i Eskilstuna, gick hennes mamma bort. Ellen berättar att hon tre dagar efter hennes bortgång, stod på tävlingsbanan för att tävla på SM.
 
–  Hon hade sagt, du kan vinna! Jag kände att jag måste försöka.
– Jag var ett vrak där inne på banan.

JEM i Eskilstuna 2015. Ellen Ekholm vann ett borns på höjden 1.83 vilket innebar nytt PB. Bild: Deca Text & Bild

“Friidrotten var det jag vände mig till för att orka”

Friidrotten blev en trygghet för Ellen. Här kunde hon göra det hon ville och vara den hon ville vara. Utan att behöva tänka på allt runtomkring.

– Jag skulle säga att jag alltid haft friidrotten som safe space. Här kan man släppa allting. Om det var mycket i skolan, och det var stressigt innan och efter, så tänker man inte på det under träningen. Man slappnar av och gör det man ska göra, berättar Ellen och fortsätter:
 
– Friidrotten var det som jag vände mig till för att orka.
 
– Jag har alltid tyckt att det har varit kul att träna och komma just hit till Friidrottens Hus.
 
Ellen har alltid tränat här i Friidrottens Hus. För henne har det alltid varit Ullevi som gäller, förutom när hon 2016 packade väskorna och flyttade till Kentucky för att plugga på University of Kentucky. Hon var under gymnasietiden sugen på att göra ett high school år, men insåg att hon skulle behöva ta studenten ett år senare och utan hennes klasskompisar och valde att inte åka. Hennes USA-drömmar fick vänta tills college.
 
Och tack vare hennes insats på junior-EM året tidigare, fick amerikanska coacher syn på henne och hörde av sig.
Ellen åkte på besök till University of Kentucky och bestämde sig för att det var där hon ville plugga. 

– Den dåvarande headcoachen ringde mig när jag stod vid kiosken hemma och frågade mig om jag skulle börja. 
– Jag stod där med min glass och godis och tänkte att min pappa vet inte ens att jag har sagt ja.
 
– Det är det bästa beslutet jag har tagit. Jag trivdes så bra. Jag är så glad att jag vågade.
 
Ellen berättar att hon efter det gångna året lika gärna hade kunnat tacka nej eftersom det hade varit så mycket jobbigt i livet, utöver friidrotten.
 
– Jag åkte och kände att, här kan jag vara mig själv, där kunde jag börja om. Det blev en nystart.
– Nu fick jag göra det jag tänkt så länge att jag ville göra.

Livet på University of Kentucky

För Ellen satte karriären i USA inte fart direkt utan det dröjde ett tag. Samtidigt kände hon att hon hela tiden utvecklades, även om det inte syntes på resultaten.
–Det gav mig så mycket på alla sätt.
 
Friidrotten på college i USA ser annorlunda ut jämfört med i Sverige.
Grundsäsongen liknar den svenska och man tävlar i “meets”. Målet med de tävlingarna är att slipa formen inför Conference Championship, som är ett av delmålen för många. Man tävlar individuellt, men samtidigt samlar man poäng till laget och således krönas den bästa skolan lagmässigt i varje Conference.
Den tredje fasen inom collegefriidrotten är Regionals, som för många är det individuella målet.
Till Regionals kvalificerar sig de 48 bästa i varje event på den Östra sidan (som Ellen skola University of Kentucky tillhör), och de 48 bästa på Västra Sidan. De som kvalificerat har gjort det tack vare resultaten från grundsäsongen och Conference Championships.

Det slutliga målet är Nationals (NCAA). Olika skolor tävlar i tre divisioner där division ett är den bästa och där de främsta universiteten deltar. Hit tillhör Ellens skola University of Kentucky. Hit kvalificerar sig de 12 främsta i båda regionerna och skapar ett nationellt mästerskap, med de 24 bästa aktiva i varje gren. I varje gren krönas en individuell nationell mästare, men också National Championship Titeln till den skolan som lyckas samla mest poäng.

– Individuellt skulle jag säga att målet är att ta sig till SEC och NCAA. Regionals är ett delmål på vägen till NCAA, berättar Ellen. 

Under hennes tredje år tog hon först ett brons inne på SEC, South Eastern Conference, och sedan vann hon tävlingen ute.
 

Sista årets framgångar

– Jag gick in med en inställning att det är nu eller aldrig för att nå de här målen som jag satte upp. Jag ville sätta skolrekord, jag ville ta medaljer och jag ville placera mig bra på NCAA. Jag var väldigt inställd på att göra det.
– Jag gick till varenda träning med det här målet i huvudet. Jag tog emot träningen på ett otroligt bra sätt hela tiden. Jag märke att jag blev starkare och snabbare, allt föll på plats.
Hon och hennes tränare gjorde om i planeringen. Bland annat insåg de båda att hon inte kunde hoppa full ansats på träning och bytte till att hoppa kortansats på låda i stället.   
– Vi hittade vägen fram och det jag behövde.
– Sen bara släppte det.
– Jag persade i nästan alla tävlingar och höjde mitt personliga rekord på 8 cm den inomhussäsongen.
 
Hennes nya personliga rekord löd 1.91, vilket ledde till att hon van SEC inomhus 2020. Hennes fina 1.91 placerar hennes på en nionde plats på topp-tio listan i Sverige.
 
Sen kom coronapandemin.
 
– Vi var på Nationals inomhus och jag var rankad att vinna. Jag var i den där bubblan. Jag kände att jag kommer att vinna det här. Och så kände jag hela den säsongen.

Tävlingen ställdes in och allt Ellen sett fram emot togs ifrån henne. Hon berättar att det blev en kraschlandning. När det äntligen hade börjat släppa för henne på tävlingar, så var det en utomstående faktor som ställde till det för henne. Det tog ett tag för henne att resa sig igenom och hitta motivationen.
– Man identifierar sig ganska mycket som friidrottare, och man mår väldigt bra när det går bra, och man mår mindre bra när det inte går bra.

Tillbaka i Sverige

Ellen flyttade hem till Sverige igen. Åren därpå smälte ihop. Pandemiåren blev svåra att urskilja, särskilt nu när vi tittar tillbaka på hennes säsonger i Sverige. Hon åkte tillbaka en sväng till USA, men det blev en säsong utan tävling då hon var skadad.
 
På plats i Göteborg igen började hon att träna mer tillsammans med Per Tedenrud. Tillsammans jobbade de bland annat upp Ellens styrka. Hon berättar att hon stått stilla och trampat länge, och plötsligt kom någon med nya tankar som hjälpte henne att komma loss.
– Jag började känna att glöden kom tillbaka efter det.
 
I december 2022 stukar hon foten, på sitt första riktiga höjdpass för säsongen.  
– Skojar du, tänkte jag.
Trots en strulig uppladdning tog hon ett brons på inomhus-SM ett par månader senare.
– Nu kände jag mig som mig själv igen.

Pallen på ISM i Malmö 2023. Foto: Deca Text & Bild

Sommaren 2023 

Sommarsäsongen 2023 inleddes på Nordisk Mästerskapen i Köpenhamn. Hon berättar att hon sent på uttagningsdagen fick ett mail att hon skulle få vara med. Ellen kom in som wildcard och vann på höjden 1.85.

– Det var väldigt skönt att som wildcard visa att jag förtjänar att vara här.

Nordiska mästerskapen 2023, svensk trippel. Foto: Deca Text & Bild

Träningsperioden innan började hon få ont i upphoppsfoten. Hon började med alternativ träning och undvek isättningen inför hoppet.
 
Kort därefter fick hon svar på att hon hade dragit en muskel i foten. Upphoppsfoten, hennes vänsterfot, blev bra precis innan Världsungdomsspelen och sedan dess han hon inte haft problem med den alls.
 
När vänsterfoten väl blivit bra, var det dags för den högra att säga ifrån. Den krånglade hela sommaren vilket ledde till att hon varken belastade den, eller hoppade höjd inför bland annat SM.
– Jag var i så bra form då, men kunde inte visa det. Jag åkte till tävlingar, fick ställa in och styrka mig, vilket inte var det jag ville göra.
 
Med en strulig träningsperiod i bagaget åker Ellen Ekholm till Söderhamn för att delta på årets SM-tävling.
– När jag hoppade på SM, hade jag inte hoppat på en månad.
Trots det, tog hon ett guld, hennes första SM-guld. I spöregn och rusk, klarade hon 1.86 vilket innebar ett nytt personligt utomhusrekord för hennes del.
– Jag var otroligt retligt nära 1.90. Det hade varit så kul att ta det där.
 
Säsongens sista tävling blev Finnkampen för den nyblivna guldmedaljören. Där fortsatte segersviten och hon vann grenen.
– Det var jätteroligt att avsluta säsongen där, när det dessutom blev en dubbelseger för Sverige.

Finnkampsseger för Ellen Ekholm. Foto: Deca Text & Bild

Den här torsdagen tränar Ellen tillsammans med flera andra duktiga höjdhoppade, bland annat Örgrytes junior Engla Nilsson som delade prispallen med Ellen på SM i somras.
 
Grundträningen är sedan ett par veckor tillbaka i full gång, vilket hon för första gången på länge sett mycket fram emot.
– Efter säsongen hade jag så mycket mer i mig, jag var inte redo att den skulle ta slut. Jag ville bara tävla mer.
– Jag var väldigt taggad på att komma i gång med grundträningen. Det är inte min favorittid, man blir ju så fruktansvärt trött.

Inför det kommande friidrottsåret har Ellen satt upp flera mål.
– Nästa år är ett stort år. Om jag inte sätter upp mål, har jag redan gett upp. Jag vill kvala det EM, och så är det ett OS-år. Jag vill hoppa stabilt över 1.90. Den här säsongen gav mersmak på att det finns där.

– Jag vill ta de höjderna som krävs för att kvala till EM inomhus, jag vill inte att det ska vara en jakt. Vi kommer att komma dit när vi varit smarta med min högerfot.

Fakta: 
Ellen Ekholm
Född: 1996
Förening: Ullevi FK
Tränare: Per Tedenrud

Resultatlinje: