Så arbetar tränaren Ida Borg och GKIK sig genom coronapandemin

I januari skrev vi om Felix Francois som berättade hur han tacklat corona-pandemin och lyckats vända tiden till sin fördel. Men pandemin har också varit en utmaning för tränare och föreningar som har fått hitta på olika lösningar. 

-Den största utmaningen för mig har varit motivationen hos de aktiva. Jag har försökt vara så positiv som möjligt. Och det har gått bra, de aktiva har verkligen hållit modet uppe och tagit det för vad det är, säger Ida Borg, tränare i GKIK.

Ida Borg har haft friidrotten som en del av livet ända sedan barnsben när hon började som aktiv med kula och slägga som favoritgrenar. Men redan vid 14-årsåldern när hon fick möjligheten att testa på att vara tränare på en friidrottsskola började lockelsen att glida över till tränarrollen infinna sig. För fem år sedan fick hon sin första anställning i GKIK och idag jobbar hon halvtid som tränare i GKIK i kombination med att jobba heltid som förskolelärare. Under en tid jobbade hon heltid på GKIK och hade då även kansliuppdrag och uppbackning av ungdomsverksamheten.

– Jag tyckte det funkade okej men det jag saknade var det sociala och kollegor. Det blev väldigt mycket ensamjobb, säger Ida.

Därför valde hon att gå ner i arbetstid och idag är hon tränare för en 14 personer stor träningsgrupp i alla grenar förutom kast, stav, och långdistanslöpning.

– När jag berättar det för andra kan de säga: ”shit, du är själv och du har så många aktiva i så många grenar”, men på något sätt löser jag det. Och de aktiva blir ju äldre och mer självständiga också.

Den största utmaningen

Coronapandemin har inneburit inställda tävlingar och begränsade träningsmöjligheter vilket utmanat distriktets tränare. För Ida har den stora utmaningen varit att hålla de aktiva motiverade, som i långa perioder inte längre haft någon tävling att se fram emot. I synnerhet när de gäller de yngre.

– Jag tror egentligen att dom som är elit hade klarat en inställd inomhussäsong bättre än de yngre. Eliten har ju mer fokus mot en utomhussäsong. Det är framförallt de yngre som är mer ivriga och vill iväg och tävla.

– Friidrotten är ju en sådan sport att du tränar för att få ett resultat och när inte den möjligheten finns ställer sig många frågan varför man egentligen ska fortsätta?, säger Ida

Ida Borg och GKIK-gruppen

Vad har du gjort för att hålla de motiverade?

– Jag har bytt ut mycket av träningen och gjort den lite mer lekfull så att vi kan skratta och känna att vi har kul. Det tror jag är det viktiga. För de aktiva påverkas så mycket utanför av allt med corona. Skolorna stänger och då har träningen varit det viktiga vilket de mått bra av, säger Ida

Hon nämner olika typer av stafetter och andra mindre allvarliga tävlingar som exempel på åtgärder för att få träningen mer lustfylld och därmed hålla uppe motivationen hos de aktiva. Dessutom har hon försett de aktiva med små belöningar efter krävande pass. Hon menar att den här typen av lösningar är något även andra tränare i Göteborg skulle kunna anamma.

– Jag vet ju varför vissa har tappat en del aktiva och framförallt ungdomar neråt i åldrarna och det tycker jag är så tråkigt, för dom är svåra att fånga upp igen. Även om man tvingas hålla igång ute kan man försöka skoja till det, och göra saker som kanske inte har 100 procent med friidrott att göra. 

Men pandemin har också haft sina positiva sidor för utvecklingen av de aktiva;

– Vi har haft en längre uppbyggnad och jobbat på detaljer vi kanske hade känt oss mer stressade med annars. Så det har bara varit positivt. Det har varit mindre stress både för mig och de aktiva, säger Ida

Kan det vara någonting att ta med sig även framöver?

– Ja. Vi kommer köra ute längre, vilket jag märkte att de aktiva blev stärkta av både fysiskt och psykiskt. Innan har vi inte vetat om det är bra eller om det är något vi gör för att vi är tvingade till det, men jag har sett resultat av det så det finns mycket att ta med sig. 

Mer samtal mellan klubbarna

Även GKIK:s ordförande Anneli Kjellander ser positiva delar med pandemin även om det påverkat föreningen kraftigt med inställda arrangemang och nedskärningar i verksamheten.

– Jag har en känsla av att det blir mer och mer samtal mellan klubbarna när det händer sådana här tuffa grejer och det kan nog vara positivt i slutändan, säger Anneli.

Trots en ansträngd ekonomi har man hittat lösningar för att hålla verksamheten vid liv.

– Vi har med små medel kunnat övertyga vår kanslist att stanna och vi har kunnat bibehålla våra tränare.

Hur ska ni jobba framåt för att hitta fungerande lösningar?

– Just nu tittar vi i första hand på hur vi kan hitta nya inkomstkällor, avslutar Anneli. 

För tränare Ida Borg handlar tiden framåt mycket om att fortsätta hålla en positiv anda i gruppen och se till att de aktiva har kul när de kommer till träningen.

– Och märker jag att jag börjar tappa någon är jag är väldigt envis gör allt för att stoppa det. Och än så länge har jag inte tappat någon så det är jag väldigt glad för. Men jag måste fortsätta dagligen för att se till att hålla de positiva.

GKIK, 4×800 meter, Kvinnor seniorer, Julia Nielsen -01, Wilma Nielsen -01, Sandra Åberg -03, Emma Söderström -98