Under inomhussäsongen tog Vidar Johansson SM-guld på 3000 meter i ett starkt startfält. Han fick därefter springa inomhus-EM och efter några tunga år började det ljusna i horisonten för 25-åringen. Foto Deca Text & Bild
Det var 2019, höst och Mossens enkilometerslinga i Johanneberg. Jag själv som mindre begåvad löpare försökte komma i gång efter en stressreaktion i höften och stötte under några av de kortare turerna på vad som skulle visa sig bli en kommande olympier i spåret.
Just då befann sig Sävedalens Vidar Johansson visserligen långt ifrån någon olympisk nivå. Senaste fyra säsongerna hade då 23-årige talangen pendlat på tider mellan 8.43,59 och 8.48,81 på favoritdistansen 3000 meter hinder. Faktum är att det gick så trögt att det stora samtalsämnet under rundandet av fotbollsplanerna handlade om Vidars funderingar på att lägga ner karriären.
Det var med den ingången jag tog kontakt med honom på Instagram och berättade att jag gärna ville prata om det och resan till att mindre än två år senare göra sista förberedelserna inför det mest klassiska av idrottsevenemang – och friidrottens ojämförbart mest prestigefyllda.
Vidar svarade morgontid i Japan och önskade dock direkt att korrigera till att det aldrig funnits några allvarliga tankar på att kasta in handduken och utvecklar ett par dagar senare över telefon från Fukouka där svenskarna laddat upp inför tävlingarna.
– Det är klart att man har ju tyngre perioder både resultatmässigt och att man ibland inte är där psykiskt och mentalt. Men jag känner inte att det har funnits några långvariga seriösa tankar med att avsluta satsningen utan det är nog mer att vi har en ganska negativ jargong i vår grupp, skrattar han och fortsätter:
– Att vi ibland utger oss för att vara allmänt lessa på det. Men det klart att det pendlar mycket och vissa dagar är man så jävla trött på det så att man bara vill göra något annat.
“Att jag i första loppet gick in och gjorde 8,24 var inte någonting jag någonsin hade förväntat mig.”
Och tur skulle det alltså visa sig att bli att idéerna om att lägga sin tid på något annat mest var innehållslöst svammel.
Från 2019-säsongens 8.48,81 har han till i år sänkt sig med över 30 sekunder och slagit personligt rekord med över 25 sekunder. Med tiden 8.18,31 är han dessutom fyra genom tiderna i landet och har blott legendarerna inom svensk löpning Mustafa Mohamed (8.05,75), Anders Gärderud (8.08,02) och Dan Glans (8.15,32) före sig i statistiken.
I det femte och sista försöket klaffade allt – 8.18,31 och dagen efter var han uttagen till OS. På fredag är det dags och Vidar siktar på att avancera till final. Foto: Privat/Per Skoog
Vägen till de 8.18 som innebar att han tog sig under OS-kvalgränsen (8.22,00), var också en resa i sig. Om än bara på prick en månad. I säsongsdebuten i belgiska Oordegem 29 maj stannade klockan i mål på 8.24,55.
– Jag visste att jag var bra och att jag säkert kunde persa med mycket men att jag i första loppet gick in och gjorde 8,24 var inte någonting jag någonsin hade förväntat mig.
OS plötsligt inom räckhåll
Vidar hade från en dag till en annan ett olympiskt spel inom räckhåll och det blev också startskottet på en oerhört intensiv jakt efter kvalgränsen, där han sprang ytterligare fyra lopp på distansen under juni. Efterföljande tiderna i loppen var i kronologisk ordning: 8.24,29, 8.22,78, 8.30,89 och så alltså 8.18,31 i spanska Castellón de la Plana den 29 juni – timmar innan kvaltiden till OS gick ut.
– Det blev fyra väldigt intensiva veckor mentalt och fysiskt men som samtidigt var extremt roliga för att jag persade så mycket, säger han.
Att göra sitt snabbaste lopp under det femte på en månad känns som något som borde vara väldigt svårt både mentalt och fysiskt framför allt på en så slitsam gren som 3000 meter hinder. Är du själv förvånad över att du lyckades med det?
– På något sätt kände jag att hela det här intensiva jagandet kom som en chock för mig. Allting var bara en bonus så jag kände aldrig någon press att bevisa någonting. Jag hade redan sprungit jäkligt bra och var stolt över det. Sen var det tankarna på att få göra ett OS som gjorde att jag orkade med de här sista tävlingarna också. Jag kunde bara gå ut och se möjligheten mer än något annat.
Tror du att det hade blivit svårare att lyckas med det om du hade haft OS som ett givet mål under hela året och grundträningen?
– Det hade blivit en annan press på mig själv i alla fall men det är svårt att säga. OS är ju det största och det är fyra år mellan varje, så för många blir det egentligen en väntan… Eller att man börjar tänka på nästa OS direkt när man går i mål. För mig var det verkligen en månad som det ens var något jag funderade på.
“För mig var det verkligen en månad som det ens var något jag funderade på.”
För att lyckas nå kvalgränsen kräves det att allting klaffade. Och för att vara på topp varje lopp hände det inte mycket i träningsväg under juni.
– Jag såg varje lopp som en möjlighet att kvala och för att kvala visste jag att jag behövde vara på min absoluta topp så det var väldigt mycket vila och lugn träning emellan.
– Det var fyra veckor med fem tuffa lopp där jag inte sparade på någonting under något lopp. Så det är klart att man blev lite osäker, men som tur var räckte grundträningen hela vägen.
Efter ett steg bakåt under lite tuffare förhållanden i Karlstad såg OS ut att vara långt borta. Men Vidar gjorde vad som kräves under sista kvaldagen till OS och är med 8.18,31 placerad 22:a i världen 2021. Foto: Deca Text & Bild
“Kunde vara jäkligt frustrerande”
Förutom Vidar själv är säkert många inom friidrottsvärlden förvånade över den relativt plötsliga nivåhöjningen han visat upp under säsongen. Men för den som följt Vidar nära sedan han började träna under Per Skoog i femtonårsåldern har vetat om att det funnits betydligt mer talang i kroppen än vad han fått ut på tävlingsbanan också de senaste åren.
– Det var väl egentligen förra sommaren som jag kände på något sätt, även om jag inte fick ut det på hinder och sprang så mycket hinderlopp, att det var först då jag egentligen kände att det funkar en hel säsong.
– Tidigare kände jag mig ofta väldigt bra under grundträningen och jag byggde upp väldigt stora förväntningar på mig själv. Och sen blev jag kanske lite ivrig mot tävlingssäsongen och drog på mig spikskor lite för snabbt och gjorde lite för mycket. Jag hittade inte balansen, eller övergången till tävlingssäsongen helt enkelt, vilket gjorde att jag började få problem. Så det kunde vara jäkligt frustrerande att känna att man tycker att man borde kunna få ut det så mycket bättre men att det inte alls funkar när det väl är dags.
Vidar delade rum med Andreas Kramer i Fukuoka där svenskarna laddade upp. “Det ser bra ut. Bauhasgalan var bra för honom och jag tror han har tagit några kliv sedan dess också”, säger Vidar om träningskompisen. Foto: Privat
Sedan OS-kvalloppet i Spanien i slutet av juni har Vidar inte synts till på tävlingsbanan utan allt fokus har varit riktat mot att vara så bra som möjligt när han står på startlinjen på fredag.
– Eftersom det blev så intensivt där (i juni) har jag gått tillbaka till lite grunder och basträning. Så det blev tre veckor med bra grundträning med lite längre intervaller och trösklar och så, och nu när jag börjat släppa upp och börjat lägga in de snabbare bitarna känns det bra och jag kommer vara redo nästa fredag.
Din säsong var ju på sätt och vis redan lyckad när du sprang så bra i första loppet och när du sen också fixade OS-gränsen är det ju redan en stor succé. Har det på något sätt varit svårt att ladda om till att faktiskt prestera under OS också?
– Nej, faktiskt inte. Ett OS är så jäkla inspirerande som det är. Och att träna och tävla när kroppen fungerar bra är inte så jävla svårt. Det ska bli svinkul och jag har gjort allting jag kan, säger Sävedalslöparen.
Vidar gör sin OS-debut under natten till fredag. Första försöksheatet startar 02.30 svensk tid.